Det var dagen efter vintersolståndet som Willy Maria var på väg till sitt sedvanliga julfirande. Hon var sveriges ledande konsumentjournalist som länge hade haft en dröm om en plats där människor kunde träffas för att ta del av modern konst, kvalité, god svensk design och lokala produkter. När hon körde den välbeklanta vägen skymtade hon ett hus. Det var en vacker gård från 1700-talet som stod bortglömd på en sluttning. En majestätisk byggnad som viskade om drömmar och framgång. Huset kallades Hans-Andersgården i Hälsingland. Det var en äldre och övergiven byggnad. Dess fönster var övertäckta med tidningsark och gården stod ovårdad och snötäckt. Det fanns tankar om att låta det då tomma huset bli ett barnhem eller en plats för lek och aktiviteter. Willy Maria var bekant med detta hus, hon hade kört förbi det många gånger eftersom det låg vid den väg som ledde till hennes fritidshus. Hon hade aldrig riktigt lagt märket till denna gård men just denna kalla vinterdag såg hon de många fönstren återkasta solens strålar och det var någonting som väcktes inom henne, det var huset hon letade efter.
